Argazkia: Labayru Fundazioa
derretir Es
1 vb. (col.) Gastar
gastau/gastatu, garbitu, urtu; derrochar (dirua) bota | jan, xahutu, eralgi, erein, irion.
Ha derretido todo lo que le dejó su padre: Aitak itxitako guztia gastau dau.
2 vb., vb. prnl. Fundir
urtu, desegin (deshacer), fundidu/funditu, disolbau/disolbatu; // sólo [vb. prnl.] erregaldu.
Derretirse la nieve o el hielo: Lurmendu, gesaldu, urtu.
Derretirse la cera: Saldatu.
Derretir el metal: Galdatu.
El sol derritió la mantequilla: Eguzkiak gurina urtu zuen.
sin fundir
3 vb., vb. prnl. Gozar
gozau/gozatu, goxatu (expr.), gozartu, ondo pasau/ongi pasatu.
Tras tantas jornadas por el desierto, cualquier ser humano se derrite al ver una cerveza fría: Horrenbeste egun basamortuan eman ondoren, edozeinek gozatu egiten du garagardo hotz bat ikustearekin bakarrik.