Argazkia: Labayru Fundazioa
encrespar Es
1 vb. prnl. Complicarse un asunto
nahastau/nahastatu, nahastu, endredau/endredatu, nahaspilatu, zaildu.
2 vb., vb. prnl. Rizar el cabello
kizkurtu, kiribildu, izurtu, kuskuilatu, kiribilau/kiribilatu.
Los días que llueve se me encrespa el pelo: Euria egiten dauen egunetan ulea kiribiletan jat.
3 vb., vb. prnl. Poner erguido o derecho
gora egin, altzau/altxatu, artez ipini | jarri | parau/paratu, zutundu/zutitu, zutunik/zut(un)ik ipini, tentetu, laztu (ref. al pelo y a plumas); // sólo [vb. prnl.], ref. al pelo azkortu.
Al de poco de tomar la curva, el camino se encrespa: Bihurrunea hartu eta atoan paretan da artez errepidea.
4 vb., vb. prnl. Ref. a olas del mar, levantar y alborotar
harrotu, handitu, bizitu.
5 vb., vb. prnl. (fig.) Enfurecer o irritar
berotu, sutu, sumindu, pipertu, erremindu/erresumindu, berdetu/berdatu, ernegau/ernegatu, amorratu, haserratu/haserretu (enfadar); // sólo [vb.] -(r)i amorratu | haserratu/haserretu | ernegau/ernegatu eragin, ernegarazo/ernegarazi; sólo [vb. prnl.] otsotu, zezendu, deabruak hartu (expr.), arrabiau/errabiatu, gorbiztu.
Las formas causativas se crean añadiendo a la raíz verbal -arazo/-arazi, y tb. en vizc. -azo al participio.
Las palabras del locutor encresparon a los presentes: Esatariaren berbek jendea haserretu zuten.