Argazkia: Labayru Fundazioa
hallar Es
1 vb. Encontrar buscando
aurkitu, topau/topatu, idoro/ediren, kausitu.
La policía halló el coche robado a las afueras de la ciudad: Poliziak hiriaren inguruetan aurkitu zuen kotxe lapurtua.
sin encontrar
2 vb. Encontrar sin buscar
deskuiduan topau/topatu | ikusi | idoro/ediren | aurkitu | kausitu (tb. con deskuiduz y ustekabean), tope(z)/topo | enkontru egin (frec. ref. a pers.), suertau/suertatu, heldu (coincidir).
Iba paseando con mi perro cuando hallé treinta euros en el suelo: Txakurragaz paseetan ninoiala, ustekabean, hogeta hamar euro topau nituan behearen ganean.
Se me ha perdido el anillo; si lo hallas, dámelo cuanto antes: Galdu egin dot eraztuna, deskuiduan ikusten badozu, emoidazu ahalik arinen.
3 vb. Descubrir
aurkitu, topau/topatu, idoro/ediren; acertar asmau/asmatu, igarri.
Todavía no han hallado el medicamento para combatir el sida: Hondino ez dabe hiesari aurre egiteko botikarik topau.
Si hallas la solución ganarás un premio: Soluzinoa igarri ezkero, saria irabaziko dozu.
4 vb. Ver o notar
ikusi, topau/topatu, -(r)i antzeman, sumatu, nabaritu; advertir [-(r)i] erreparau/erreparatu, kargutu, jaubetu/jabetu.
No había vuelto al pueblo desde la infancia y lo hallé muy cambiado: Haurtzarotik herrira itzuli gabe nengoen eta oso aldatuta ikusi nuen.
Hallé al tío más viejo y más triste: Osabea zaharrago eta tristeago topau neban.
Si hallas algún fallo en el texto, corrígelo: Testuan hutsen bati erreparetan badeutsazu, zuzendu eizu.
5 vb. Considerar o juzgar
-tzat euki/eduki | jo | hartu | emon/eman, estimau/estimatu; tb. en composición -(r)i eretxi/iritzi, etsi.
El jurado lo halló culpable: Epaimahaiak erruduntzat jo zuen.
6 vb. prnl. Estar
izan, egon, suertau/suertatu, gertatu.
El poblado se hallaba en medio del desierto: Herritxua basamortuaren erdi-erdian egoan.
De repente me hallé en un lugar desconocido: Bat-batean leku ezezagun baten suertau nintzan.