Argazkia: Labayru Fundazioa
obcecar Es
1 vb., vb. prnl.
-(r)i burua nahastau/nahastatu | nahasi | hartu, -(r)i lausotu, itsutu (fig.), liluratu (deslumbrar); // sólo [vb. prnl.], emperrarse -(r)i buruan sartu, tematu, setatu; mantenerse en sus trece tenkean | tinko egon, -(r)i gogor eutsi.
La ansiedad de buscar respuestas a todo obceca su mente: Danari erantzunen bat topau beharrak lausotu egiten deutso adimena.
Se ha obcecado en lo suyo y no va a cambiar de opinión: Hori sartu jako buruan eta aldatu be ez dau egingo daukan eretxia; gogor setatu da berean eta horri eutsiko deutso.