Argazkia: Labayru Fundazioa
sosegar Es
1 vb., vb. prnl.
nasaitu/lasaitu, baretu, trankildu, artetu, mantsotu, naretu, jabaldu; // sólo [vb. prnl.] artea(k) hartu, nasai/lasai | trankil egon (tb. con hartu), astiro(ago) ibili.
Sus palabras me sosegaron: Haren berbek nasaitu egin ninduen.
¡Soseguémonos, que no es para tanto!: Egon gaitezan trankil, horrenbesterako be ez da eta!
sin serenar