Argazkia: Labayru Fundazioa
mihi 2 (bat) mihin (bizk) Eu
1 iz. Anat.
lengua. Ref. al órgano oral.
esr Mihi duena, heltzen Parisera: Preguntando se llega a Roma.
esr Horak non mina, han mihia: Cada uno lleva la lengua al lado donde le duele la muela. (A. Oihenart, Prov. 249)
sin mingain
2 iz.
sin alaka
3 iz.
esr Zintzarri mihigabea holtzean higa: El que no llora, no mama. (A. Oihenart, Prov. 436)
4 iz.
lengua de tierra, saliente de tierra en el mar.