Argazkia: Labayru Fundazioa
agarrotar Es
1 vb., vb. prnl. Entumecer un miembro
gogortu, sorgortu, hozmindu, kikildu, ikoldu, kipautu, sumindu, txokitu; // sólo [vb. prnl.] mokortu, mankutu, maskurtu, alau/alatu, bagaitu, muskildu, mututu, sormindu/zurmindu (ref. a dedos); dormirse loak hartu, lokartu, -(r)i inurriak hartu, -(r)i inurritu.
El frío agarrotó los brazos del montañero: Hotzak mendizalearen besoak kikildu zituen. (bat)
Se me han agarrotado las piernas por estar mucho tiempo sentada: Hankak lokartu egin jataz luzaroan jesarrita egoteagaitik. (bizk)
sin entumecer
2 vb., vb. prnl. Ponerse rígido un instrumento por falta de movilidad
alekea/aleka hartu; enganchar kateatu, katigatu, trabau/trabatu.