Argazkia: Labayru Fundazioa
agonía Es
1 s.pl. (col.) Persona apocada y pesimista
ezkor, pesimista, ukakor.
2 s.f. Estado anterior a la muerte
hiltamu, hilzori, agonia, heriotzaldi; expr azken-arnasa | -hats | -zotin (frec. en plur.), alba.
Solo su mujer le acompañó en su agonía: Andrea besterik inor be ez eban euki alboan hiltamuan. (bizk)
La muerte acabó con su agonía: Heriotzak isildu zituen haren azken-zotinak. (bat)
3 s.f. Sufrimiento
sufrimentu/sufrimendu, nahigabe, (bihoz)min, eroankizun/eramankizun, oinaze, sufrikario, atsekabe (aflicción), samin, neke(pe).
¡Qué agonía es aguantarte!: Zugaz egotea baino sufrimentu handiagorik ez dago! (bizk)