Argazkia: Labayru Fundazioa
alisar Es
1 s.m. Alisal, lugar poblado de alisos
haltzadi, haltzaga, haltzezti.
El alisar fue devastado por el incendio: Haltzadia suak erraustu eban. (bizk)
2 vb. Nivelar o igualar
bardindu/berdindu, lautu, lau-lau egin, zelaitu, ordokitu.
3 vb. Cepillar
leundu, lisutu, labandu/labaindu, orraztu/orraz(ta)tu (peinar).
Me he alisado el pelo, estoy cansada de llevarlo siempre rizado: Ilea lisutu egin dut, aspertuta nago beti kizkur eramaten. (bat)