Argazkia: Labayru Fundazioa
asaltador -a Es
1 adj. Que asalta
erasotzen | oldartzen deutsan(a)/dion(a), lapurre(ta)n egiten dauen(a)/duen(a) (que roba).
2 adj./s. Persona que asalta
erasotzaile, jazarle, esesle, oldartzaile, lapur (ladrón); bandido bidelapur, mausari, manduler.
Los asaltadores huyeron en un coche robado: Lapurrek ostutako kotxean alde egin zuten.