Argazkia: Labayru Fundazioa
aterrar Es
1 vb. Derribar
lurrera | behera bota.
sin derribar
2 vb. Llegar a tierra
lurreratu, lehorreratu (ref. a barcos).
El barco aterró en el puerto de Bermeo: Itsasontzia Bermeoko portuan lehorreratu zen.
3 vb., vb. prnl. Cubrir con tierra
lurraz estaldu/lurrez estali, lurtu; // sólo [vb.] -(r)i lurra bota.
Aterramos los pequeños hoyos del jardín: Lorategiko zulo txikiak lurrez estali genituen.
4 vb., vb. prnl. Aterrorizar
bildurtu/beldurtu, ikaratu, izutu, sustau/sustatu; acoquinar kikildu, uzkurtu, kubildu; // sólo [vb.] -(r)i bildur(ra) emon/-(r)i beldur(ra) eman, -(r)i ikarea emon/-(r)i ikara eman, -(r)i bildurra/beldurra | ikarea/ikara eragin; sólo [vb. prnl.] bildurrak/beldurrak jo | hartu.
Las formas causativas se crean añadiendo a la raíz verbal -arazo/-arazi, y tb. en vizc. -azo al participio.
Me aterraba lo que podría encontrarme cuando llegara allí: Bildur nintzan sano, hara heldu orduan zer ikusiko ete neban pentsetan.
Le aterraba pensar que tenía que viajar en avión: Hegazkina hartu behar ebala pentseteak ikaratu egiten eban.