Argazkia: Labayru Fundazioa
capitular Es
1 adj. Del cabildo
kapitular, kapitulu-*, kabildo-*; secular, del ayuntamiento udal-*, udalerri-*.
Sala capitular: Udal- | kapitulu-gela.
2 adj., s.f. (Letra) con que se inicia un capítulo
atalburu- | sarrera-letra, atalburuko | sarrerako letra, letra nagusi | larri.
Las letras capitulares irán en negrita: Atalburuko letrak baltzez idatziko dira.
3 s. Miembro del cabildo
eleizgizon/elizgizon, batzarkide; secular, del ayuntamiento batzarkide, udal-gizon (mas.), udal-andere (fem.).
4 vb. Rendirse
bere esanetara euki/eduki | izan (precedido de gen. reflexivo), txil | kuku | amore egin, errendidu/errenditu, errendatu, kapitulau/kapitulatu.
El ejército capituló porque el enemigo era más fuerte: Etsaia indartsuagoa zen eta ejerzitoak kapitulatu egin zuen.
5 vb. Abandonar una pugna
amore emon/eman, etsi, errendidu/errenditu, errendatu, amainatu (claudicar).
Después de oírle, capitulé: Bera entzun ondoren, amore eman nuen.
6 vb. Pactar o acordar
berbatu, hitzartu, adostu, itundu, alkar/elkar hartu, negoziau/negoziatu (negociar), akordau/akordatu, kontzertau/kontzertatu.