Argazkia: Labayru Fundazioa
convenir Es
1 vb. Ser adecuado
komenidu/komeni izan, -(r)i eder | on izan; ser conveniente -t(z)ea hobe izan, -t(z)ea [asko(za)z] txarrago izan ez, ondo/ongi etorri; no ser conveniente [asko(za)z] txarrago izan, txarto | gaizki etorri (tb. con hartu).
No te conviene andar con esas personas: Ez jatzu komenidu holango jente-moduagaz ibiltea.
No nos conviene ir allí: Kontu hobea dogu hara joan ezta.
sin proceder
2 vb. Acordar
hitzartu, itundu, berbatu, egin, akordau/akordatu, geratu (quedar); estar de acuerdo bat(era) etorri, ados egon.
3 vb. Corresponder o tocar
-(r)i egon | joan | egokitu | jarki | heldu | jaurri, -(r)i tokau/tokatu.
Los verbos egon, joan y egokitu se usan en su forma sintética.
No le conviene decir eso: Ez jagoko berari hori esatea.