Argazkia: Labayru Fundazioa
interrumpir Es
1 vb. Cortar una conversación
-(r)i berbea/berba | hitza kendu, eten, moztu.
Siempre me interrumpís cuando estoy contando algo: Zerbait kontatzen nabilen bakoitzean mozten didazue.
2 vb. Impedir la continuación
gelditu, geratu, lotu, eten, moztu, hausi/hautsi, eragotzi, bertan behera itxi/utzi (expr.); obstaculizar oztopatu, [-(r)i] traba | enbarazu | oztopo egin.
Las formas causativas se crean añadiendo a la raíz verbal -arazo/-arazi y eragin al participio.
No interrumpa la circulación: Ez ezazu zirkulazioa oztopa.
Debemos interrumpir la pérdida de sangre: Odol-galera eten behar dugu.