Argazkia: Labayru Fundazioa
pudrir Es
1 vb., vb. prnl. Descomponer
usteldu, (alperrik/alferrik) galdu, mindu, hondatu, hirotu, andeatu; // sólo [vb. prnl.] -(r)i harrak egin; ref. a árboles ildotu, kofatu, anportu (ref. a troncos); ref. al agua edendu, egondu, sundatu, urmindu.
Cómete la carne de la nevera, porque si no se pudrirá: Jan eizu hozkailuan daukazun okelea, bestela, alperrik galdu egingo jatzu.
Ese árbol se va a pudrir con estas temperaturas: Arbola hori ildotu egingo da giro honegaz.
2 vb., vb. prnl. Molestar o irritar
gogaitu, ernegau/ernegatu, sumindu, bere onetik | senetik atera (precedido de gen. reflexivo), haserratu/haserretu (enfadar); fig pipertu, erremindu/erresumindu, berdetu/berdatu; // sólo [vb.] -(r)i gogait | ernegau/ernegatu eragin, ernegarazo/ernegarazi; sólo [vb. prnl.] musturtu/muturtu, muskertu, atzez | sutan ipini (tb. con jarri y parau/paratu).
Las formas causativas se crean añadiendo a la raíz verbal -arazo/-arazi, y tb. en vizc. -azo al participio.
Me pudre escuchar mentiras: Guzurrak entzuteak ernegauazo egiten deust.