Argazkia: Labayru Fundazioa
rebelde Es
1 adj. Que opone resistencia
bihurri, oker, hezigatx/hezigaitz, eskuragatx/eskuragaitz, zurkatx/zurkaitz, uzu/izu (fig.).
Tiene un pelo muy rebelde, de ésos que en cuanto se peinan vuelven otra vez a su estado natural: Ule bihurria dauka, orraztu eta handik apurrera atzera be lehengora egiten dauen horreetarikoa.
2 adj., s. (Persona) que se subleva
asaldatu(ta), matxinatu(ta), jagi(ta)/jaiki(ta); indomable menpe(ra)tuezin(eko)/menderaezin, azpiratuezin(eko)/azpiraezin; // frec. [sust.] lepagogor (expr.); sólo [sust.] matxino.
¡No hay quien meta en cintura a este rebelde!: Ez dago, gero, hau lepagogorrau arteztuko dauenik!
Lo condenaron por rebelde: Matxinoa zelako kartzelaratu zuten.
3 adj., s. En Derecho