Argazkia: Labayru Fundazioa
testador -a Es
1 adj. Que testa
testamentua | ordenua egiten dauen(a)/duen(a), ordeinatzen dauen(a)/duen(a).
2 adj./s. Persona que testa
testamentugin, testamentugile, ordenugin, ordenugile, hilburuko-egile.