Argazkia: Labayru Fundazioa
vagabundo -da Es
1 adj., s.
deslai, kankar, kale-* (callejero); // frec. [sust.] arlote, sarkil; que pide eskeko, eskale, erromes.
Perro vagabundo: Kaletxakurra, kaleko txakurra, txakur deslaia.
En invierno mueren muchos vagabundos a causa del frío: Neguan, hotza dala-ta, eskeko asko hilten da.