Argazkia: Labayru Fundazioa
decepcionar Es
1 vb., vb. prnl.
dezepzionau/dezepzionatu, desengainau/desengainatu; // solo [vb.] -(r)i huts emon/eman | egin, guzurtauta itxi/gezurtatuta utzi, -(r)i desengainua | etsipena emon/eman (tb. con eragin), -(r)i amesak/ametsak kendu <(desilusionar); solo [vb. prnl.]> guzurtau/gezurtatu, hutsa hartu, amesak/ametsak galdu, desengainua hartu.
Creía en ti pero me has decepcionado: Konfiantza handia nuen zugan, baina huts egin didazu. (bat)
No creía que aquello fuera así y se decepcionó cuando supo la verdad: Ez eban pentsau ha holan izango zanik eta egia jakin ebanean hutsa hartu eban. (bizk)