Argazkia: Labayru Fundazioa
declinar Es
1 vb. Ir a menos
gitxitu/gutxitu, urritu, txikitu (empequeñecer), eskastu, hertu, xumetu, goibeheratu (venir a menos), ñarrotu, moteldu (ref. a la velocidad, sonido, etc.); reducir murri(z)tu/murriztu, mehaztu.
Su poder declinaba: Haren boterea gainbehera zetorren.
2 vb. Acercarse al fin
sartu, erori.
Para cuando nos dimos cuenta, el sol ya había declinado: Konturatu orduko, eguzkia sartua zen.
3 vb. Rechazar
onartu ez, ezezkoa | ezetza emon/eman (decir que no), atzera bota (echar atrás), -(r)i uko egin (negarse), ukatu (negar), errefusatu; despreciar, apartar bazter(rera)tu, arbuiatu.
La empresa declinó su propuesta: Enpreseak ezetza emon eutsan bere proposamenari.
sin rehusar
4 vb. En gramática