Argazkia: Labayru Fundazioa
desahogar Es
1 vb., vb. prnl.
nasaitu/lasaitu, baretu, trankildu, mantsotu, naretu, jabaldu; // sólo [vb. prnl.] asaskau/asaskatu, (barrua | barrena | bihotza) zabaldu | hutsitu/hustu | arindu | askatu; sosegarse artea(k) hartu, artetu.
Llorar desahoga y te hace sentir mejor: Negar egiteak trankildu eta hobeto sentiarazoten deutsu.
Me desahogo subiendo al monte: Mendira igoten asaskau egiten naz.