Argazkia: Labayru Fundazioa
errante Es
1 adj.
nora ezeko/noraezeko, herratu, galdu, orronkari, alderrai; // sólo [adv.] orron, herratuta, galduta.
Almas herrantes: Arima herratuak.
Siempre anda errante, de un lugar a otro, sin rumbo fijo: Beti dabil orron, batetik bestera, norabide zehatz barik.