Argazkia: Labayru Fundazioa
hablador -a Es
1 adj. Que habla mucho
berbaldun, hiztun, solastun, barritsu/berritsu, berbati, berbagura, elek(et)ari, eletsu; col berbalapiko, kontakatilu, berbontzi, hitzontzi, txaplata (molesto).
Tu hermana es muy habladora, aburre a cualquiera: Zure ahiztea berbati hutsa da, edonor aspertzeko modukoa.
sin locuaz
2 adj., s. (Persona) chismosa
barritsu/berritsu, barri-/berri-lapiko, nonzebarri/nonzeberri, batu-zabaldu | -banatu, kontakatilu (col.), ahohandi (bocazas), kalaka, autubatzaile; // frec. [sust.] salerosle, elek(et)ari.
Todas las habladoras del pueblo se juntan en ese bar: Herriko barritsu guztiak taberna horretan batzen dira.