Argazkia: Labayru Fundazioa
tragar Es
1 vb. Dejar pasar al interior
iruntsi/irentsi.
El cajero se tragó la tarjeta: Kutxak txartela irentsi zuen.
2 vb. (col.) Acceder o aceptar
-(r)i baiezkoa | baietza emon/eman, onartu, amore emon/eman (ceder).
Si persistes, terminará tragando: Ekin eta ekin jarraitzen badozu, azkenean, baietza emongo deutsu.
3 vb. prnl. (col.) Creer con facilidad
iruntsi/irentsi, sinistu/sinetsi.
Se ha tragado todo lo que le hemos dicho: Esan deutsaguna oso-osoan sinistu dau.
4 vb. prnl. (col.) Aguantar o tolerar
iruntsi/irentsi, jasan, aguantau/aguantatu, pairatu.
Nos tragamos toda la conferencia: Hitzaldia osorik jasan genuen.
5 vb. prnl. (col.) Chocar contra algo
-(r)en kontra | aurka kolpea hartu, jo.
Me despisté y me tragué un árbol: Deskuidau egin nintzan eta kolpe ederra hartu neban arbolearen kontra.
6 vb., vb. prnl. (col.) Digerir
iruntsi/irentsi; // sólo [vb.], comer; expr ri-ra | klik-klak | zaunk jan, klaskatu, klikatu, hurrupatu, zurru-purru jan (haciendo ruido); beber; expr klik(-klak) edan, hurrupatu, zurrupatu, zurru-purru edan (haciendo ruido).
Tengo la garganta irritada y me duele mucho al tragar: Samea hartuta daukat eta iruntsikeran mina zelakoa!
El niño se tragó la canica mientras jugaba: Olgatzen zebilela, umeak aldarra irentsi zuen.
sin engullir