Argazkia: Labayru Fundazioa
yermo -ma Es
1 adj. Despoblado o inhabitado
ezer bako/gabe(ko), bakar(ti), desertu, mortu, eremu, huts, banaka, zurtz, hil (muerto); // sólo [adv.] ezer barik/gabe, hilik (fig.).
Este pueblo cada vez está más yermo: Herri hau gero eta hutsago dago.
2 adj., s.m. (Terreno) no cultivado
landubako/landugabe, landuta ez dagoan(a)/dagoen(a) (lurra); estéril agor, idor, antzu; // frec. [sust.] etze, desertu, padu, zakardi (abundante en brozas).
Este terreno está yermo y no se puede cultivar nada: Lursail idor honetan ezin da ezer landu.