Argazkia: Labayru Fundazioa
manco -ca Es
1 adj., s. Falto de brazo
besobakar, besomotz, besobakotx/besobakoitz, manku/maingu, mantxu; falto de mano eskubakar, eskumotz; inválido elbarritu(ta), kadendu(ta), herbaldu(ta), ezindu(ta); // frec. [sust.] elbarri, ermaindun, perlesiadun.
2 adj. (fig.) Incompleto o defectuoso
herren, manku/maingu, hankamotz.