Argazkia: Labayru Fundazioa
mozo -za Es
1 adj. De la juventud
gaztetako, gazte-*.
En mis años mozos trabajé de aprendiz de cantero: Gazte-denporan hargin-mutil ibili nintzan.
2 s. Criado
mirabe, otsein, sehi, gelari, ogi(pe)ko, ogituko, zerbitzari, nerabe, eskumakila, jopu (siervo); mas morroi, mutil(ko), mutiko, negu-mutil (de invierno), mendi-mutil (en el monte), txo (en trabajos de embarcación); fem neskame, neskato, don(t)zeila/dontzeila.
Se necesitan mozos para repartir pasteles: Ogipekoak behar dira pastelak banatzeko.
3 s. Joven
Mas mutiko, mutilko, mutil; vocat txo(txo), motel; expr morroi, morrosko, oilasko (fig.); fem neskato(ko), neskatila, neskatxi, neskatxa, neska; fig.; expr oilanda, biga.
sin zagal -a
5 s. Amante
maitale, amorante, maitari, amoros, ohelagun, oneretxi/oniritzi (clás.); galán ezkutari, galai.
5 s.m. En el servicio militar