Argazkia: Labayru Fundazioa
punzar Es
1 vb. Pinchar
sartu, sastatu/sasta(ka)tu, ziztatu, [-(r)i] sast egin, akulatu/akuilatu (aguijar).
Onomatopeya: sast, zizt.
Estaba metiendo las rosas en un jarrón y se punzó la mano con las espinas: Larrosak pitxer baten sartzen ibili eta eskuan arrakaz sast egin eban.
El ladrón punzó con la navaja al hombre en el vientre: Lapurrak sabelean sartu zion labana gizonari.
sin pinchar
2 vb. Zaherir
mindu, -(r)i min emon/eman, samindu; ofender iraindu, -(r)i irain(a)/irain egin, -(r)i irain(a) emon/eman, ofendidu/ofenditu, zirikatu (chinchar).
Es fácil punzar el orgullo del oprimido: Erraza da oinperatutakoen buru-jaubetasunari min emotea.
sin zaherir
3 vb. Sufrir un dolor agudo
min-ziztadak | -sastadak | -sastakoak euki/eduki.
De vez en cuando me punza muchísimo la cabeza: Noizean behin buruan min-ziztada handiak eukiten dodaz.