Argazkia: Labayru Fundazioa
molestar Es
1 vb. Causar molestia o incomodidad
Las formas causativas se crean añadiendo a la raíz verbal -arazo/-arazi y eragin al participio.
Le molesta cualquier ruido: Edozein zaratak ernegarazten dio. (bat)
Dicen que no les molesta que estemos aquí: Gu hemen egoteak ez deutsela ardura dinoe. (bizk)
2 vb. Estorbar u obstaculizar
Esa mesa molesta ahí: Mahai horrek hor enbarazu egiten dau. (bizk)
3 vb. prnl. Tomarse la molestia de algo
No se molestó ni en acercarse a mí: Ez eban hartu nigana hurreratzeko ardurea be. (bizk)
4 vb., vb. prnl. Ofender ligeramente
mindu, samindu, erremindu/erresumindu (fig.), arbindu, minberatu; enfadar haserratu/haserretu, zapuztu; // solo [vb.] -(r)i haserratu eragin/-(r)i haserretu eragin, -(r)i muker eragin; solo [vb. prnl.], sentar mal sentidu/sentitu, -(r)i gaitzitu, -(r)i txarto parau; enfadarse musturtu/muturtu, muskertu.
Me molestó lo que me dijiste: Esan zeunstana sentidu egin jatan. (bizk)
Se molestó conmigo por no decirle la verdad: Egia esan ez niolako haserretu zitzaidan. (bat)
sin ofender